Intentionen och ändamålet med projektet TEMPLET är att arbeta för att upprätta just en fysisk tempelbyggnad för en specifik samling målningar, Målningarna till Templet. De är resultatet av det andliga uppdrag som Hilma af Klint mottog, för att föra fram ett budskap till mänskligheten. Dessa målningar ska upplevas i en särskild följd i en dedikerad byggnad. Det är därför av stor betydelse för verkets fullbordande att få denna byggnad till stånd.

Vi verkar för att ge de unika målningar ett permanent, tryggt och ändamålsenligt hem i Sverige. Det är viktigt att här understryka att det är fråga om en helig plats (icke ett museum, kulturcentrum eller konsthall) och därmed ska verksamheten också bedrivas på ett för ändamålet passande sätt.

Målet med projektet står också i enlighet med Stiftelsen Hilma af Klint stadgar (1972-01-22), paragraf 4 och 5:

Intention

Genom skisser, utställningar och annan kommunikation vill vi gestalta projektets framåtskridande. Vi önskar att förmedla känslan av en uppenbarelse, att något mystiskt och vackert är nära förestående. Vi vill väcka intresse och låta oss tillsammans drömma oss bort till den ännu ej verkliga platsen.

Rum för målningarna - Bild: Louise Hultén för utställningen Templet 2022 >>>

Andarna & Hilma af Klints intention med verket

“Sommaren 1905 fick hon så löfte om att förberedas för att föra fram ett budskap. Namnen Amaliel, Ester och Georg nämndes och det sades att hon skulle få arbeta i mysteriernas tjänst på att uppföra Den nya byggnaden, även kallad Templet.” [...] Hilma sa: “Detta blev det stora arbete, som jag utfört i mitt liv.” (1989, Fant Å., s.20 - 21)

Ur Fant, Å (1989) : Hilma af Klint Ockult målarinna och abstrakt pionjär (författaren refererar här till samtal med Hilma af Klints brorson):

“Många nätter satt vi tillsammans och hon talade om sitt verk och dess framtid. Hon hade fått löfte att vara med och bygga det nya “Templet”. Även om hon väl fattade templet i andlig bemärkelse föresvävade det henne dock, att hon skulle bygga någon sorts tempelbyggnad för sitt verk. Det skulle, tänkte hon sig, uppföras i cirklar, där varje serie skulle monteras var för sig och den besökande kunde föras från sal till sal genom de olika utvecklingsskedena in mot byggnadens mitt, där framtiden skulle möta. Hennes tanke var, att denna byggnad skulle ligga på ön Ven.”

I Fants bok om Hilma finns också följande profetiska referat hämtat från en av konstnärens många anteckningsböcker. Det är Anden Amaliel som talar till Hilma 1905 om de tavlor hon skall göra som anden kallar teckningarna till templet. :

”Du skall bebåda en ny livsåskådning och själv bliva undersåte i det nya riket: Dina strävanden kommer att bära frukt.”

Symbolerna

Vi tänker oss templet som en plats för mystik, skönhet och uppenbarelse. Som en transcendental plattform. Arkitekturen ska spegla en medveten väg från det kända vardagliga till det okända och nya. Därför vill vi på olika sätt betona transcendens i arkitektur och material. Här spelar symbolerna en viktig roll. (Transcendens i betydelsen: överskridande från det medvetna kända till det omedvetna och okända)

NEDSTIGNING I JORDEN - Hjälteresan är ett mönster som förekommer i många mytologiska berättelser. Historien om den egyptiska guden Osiris och Orfeus i den grekiska mytologien följer det klassiska initiationsmönstret död - vistelse i underjorden - återuppståndelse. Man kan säga att detta också är den symboliska ordning man följer inom Alkemin för att omvandla materien till guld.

GEOMETRISKA FORMER - Alla tänkbara linjer och ytformer kan härledas ur tre elementära grundformer, kvadraten, cirkeln och triangeln. Dessa former förekommer ofta i Hilma af Klints bilder till Templet. Tre världar uttrycker sig i dessa tre former.

KVADRATEN - Kvadraten förknippas med det jordiska och begränsade. Dess fyra sidor erinrar om väderstrecken och de fyra elementen. Med sina räta vinklar och sina lika långa sidor är kvadraten statisk och stabil. Formen äger en slags fulländning, men på ett lägre plan än cirkeln, som står för det himmelska och eviga.

CIRKELN - Som symbol är cirkeln ett allmänmänskligt uttryck för fullkomlighet och harmoni. Vanligen står den för världsordningen i dess helhet, ibland mer specifikt för himlen eller solen. Eftersom den varken har början eller slut betecknar den ofta det eviga.

TRIANGELN - Den liksidiga triangeln är en vanlig symbol för Gud, kosmisk energi och för harmoni. I antiken användes triangeln som tecken för ljus. Inom den hemliga läran, alkemi, och fram till i vår samtid symboliserar en triangel med spetsen uppåt eld och den manliga principen, medan en triangel med spetsen nedåt står för vatten och den kvinnliga principen. Triangeln är också tecken för olika triader av begrepp (tanke-tal-handling, födelse-mognad-död).

SPIRAL - Spiral (ytterst av latin spi’ra ‘något vridet’), plan kurva som oändligt många gånger går runt en fix punkt och då antingen rör sig från punkten eller mot den. En välkänd spiral är den logaritmiska spiralen, en speciell form av spiralkurva som ofta förekommer i naturen, bl a i snäckornas skal. Spiralen är en urgammal symbol för energi (som man trodde flödade i spiraler) och för livets rytm och kvinnans fruktbarhet. Under medeltiden symboliserade de spirlaformade labyrinterna sökandet efter den sanna vägen till gud, med hinder att övervinna och moraliska val att göra längs vägen.

RUMSLIG SYMBOLIK - Riter har också en rumslig symbolik, där tröskeln fungerar som en genomgående metafor. Vi känner till det till exempel från bröllopet, där brudparet möts på kyrktröskeln av utströdda riskorn och en önskan om fruktsamhet och där brudgummen bär bruden över tröskeln till det nya hemmet. (Arnold van Gennep, Les Rites de passage, 1909). Rörelsen i rummet uppmärksammas i kyrkornas arkitektur där framskridande och procession fått sitt särskilda och tydliga utrymme i det som kallas altargågen.

VATTEN - Vatten är källan till allt liv. Vattnet symboliserar renande, man kan säga renande från det som varit. Att lämna det gamla för att komma in i det nya. Att födas på nytt är temat i det religiösa dopet. Här spelar vattnet en viktig roll. I vår del av världen fuktar prästen barnets panna vid dopceremonien som ett tecken på inträdet i för samlingens gemenskap. Då får den nya medlemmen också sitt namn. Inom den Jungianska drömtydningen symboliserar vatten, känslor och det djupare vattnet det omedvetna.

Centrumrummet och tornet - sektionsritning av Åsa Landahl >>>

I det övre rummet finns altartavlorna i hjärtat av tornet som tornar upp från underjorden upp mot himlen. Golvet är lagt med guldmosaik och i centrum av rummet finns en rund upphöjd damm där ljuset från ett ovanliggande takfönster speglar mönstret av ett hexagram ned i vattnet. Naturligt ljus från smala takfönster längs rummets kant silar även ned efter väggarna i rummet utanför. I taket kommer dagsljuset ner över dammen.

Väljer man istället att initialt runda altaret i templets första entrérum, möts man av en mörk gång som leder rakt fram in till byggnadens centrum och det stilla meditationsrummet, där den heliga elden brinner. Den vaktas av Vestalerna, 6 pelare som står i en inre ring.

Det är en vertikal representation av de fyra elementen: luft, vatten, eld och jord.

Hilma af Klints personliga intention

I Julia Voss bok Mänskligheten kommer att förundras (2021) kan man läsa att:

“Hilma af Klint aldrig räknade med att bli förstådd av konstvärldens inre kretsar. Hon ville varken ställa ut på Konstakademien eller på något galleri, hon önskade sig inga samlare eller köpare. Hon ville ha en sökande publik, kvinnor, män och barn som genom bilderna finner en ny väg, ett alternativ, ett alternativ till materialismen, en väg till ‘nya tankar’ och ‘nya känslor’ som hon själv skriver. Hon ville vara en ögonöppnare för att allt skulle kunna vara helt annorlunda, och att världen är större än det man ser, förvandlingsbar och föränderlig. Medvetandet kan bestämma över varandet. Mänskligheten kan gå samman med den levande anden som förenar allt existerande från faunan via floran till mineralernas rike, som Hilma aldrig tröttnar på att framhålla. ‘Ju livligare tankarna vibrerar desto flexiblare blir livet på jorden, var och en kommer att kunna bearbeta materien med sin fantasi’.”

Voss (2021) skriver även om Hilmas förhållningssätt:

“Privata handlingar lät hon försvinna nästan helt, framför allt för att hon ansåg att hennes verk var så mycket viktigare än hennes person. Inga dagböcker, knappt några brev och mycket lite material som kunde ge en bild om hennes vardag. Hon ville uträtta något större än att bara försäkra sig om en plats i måleriets historia. Hon trodde fullt ut på att hennes verk skulle hjälpa oss att lämna allt som gjorde världen onödigt liten bakom oss. Inkörda tankemönster och stela ordningssystem var exempel på det, liksom kategorierna kön och klass, materialism och kapitalism, föreställningen om ett Österland och ett Västerland, och att vi skiljer mellan konst och liv.”

Tornet - Bild av Louise Hultén 2022 >>>